‍

Hej. Glad höstdagjämning alla. Tillsammans med höstdagjämningen går solen in i Vågen och inleder den västerländska astrologiska hösten. Vågen sätter igång hösten på riktigt och balanserar ut temperaturen efter sommaren och tar över Jungfruns hårda arbete med att förbereda oss inför de kallare dygnen. Ni som följt mitt arbete länge vet att jag alltid funderar över hur astrologi egentligen fungerar, vad som är rationellt i det symboliska och om det finns rimligare system. Med den säsongsbetonade västerländska astrologin så är det svårt att komma undan säsonger, temperaturskillnader och rentav jordbruksmetaforer, vilket kan vara bra att komma ihåg om man kommer i kontakt med eller intresserar sig för andra typer av astrologi. Ingen är mer rätt än den andra formen, de bygger bara på olika strukturer och erfarenheter, och är dessutom (som allt mänskligt tänkande) i ständig förändring.

Ett annat koncept som jag funderat och studerat lite extra den senaste tiden är tankar kring retrograder. Det är ett stort ämne, så stort att jag knappt vet var jag ska börja, så låt oss göra det riktigt enkelt. Fenomenet retrograd bygger på att jorden passerar planeter så att de från vår position ser ut som att de rör sig bakåt på himlen. När en planet går retrograd har den ett par stadier att passera. Först stationerar den sig, det vill säga stannar upp och står still, innan den, från oss sett, börjar backa. Hur långt den backar, hur länge, hur ofta eller vilken sorts rörelse den gör på himlen är olika från planet till planet och ibland från gång till gång. Merkurius går retrograd ofta, cirka tre gånger per år, medan Mars går retrograd lite drygt vartannat år. De enda himlakroppar som inte går retrograd är solen och månen.

Men hur tolkar man en retrograd, till exempel i en chart? Det här är den stora frågan. Många tolkar retrograder ganska rakt på som något negativt. Man menar att planeter blir slöa, förvirrade, tappar riktning och det är lätt att göra den enkla tolkningen att en retrograd planet återkopplar till något som redan varit, eftersom planeten rör sig tillbaka till ett visst område. Den vanligaste retrograden, Merkurius retrograd, som vi pratar allra mest om har fått ta mycket skit. Kommunikation och teknik går åt skogen, bussar blir sena och missförstånden haglar, plånböcker tappas bort. Det här stämmer på vissa sätt, men är en ganska grov förenkling av vad en retrograd kan symbolisera i en chart.

När en planet saktar in så ringar den in ett problem, ett intresse, en åtrå, något den vill förstå eller se närmare på. En liknelse som funkar är när vi själva går förbi något som det slår oss ett par steg senare att vi faktiskt vill veta mer om. Så pass mycket att vi stannar upp, vänder om och går tillbaka. Det kan vara i ett samtal, i en relation, längs en väg, i en butik. Men det intressanta är inte att vi backar. Att vi backar betyder inte alltid att vi går bakåt. Många gånger kanske vi är tvungna att stanna upp, tänka efter och backa några steg. I vissa fall har vi behov av att undersöka något noggrannare. Vad var det den där personen sa som fick mig att reagera så? Varför gör det ont när jag gör såhär? Vem var det som satt där? Vem var det som ropade mitt namn?

Att stanna upp är att vara aktiv i världen. Att gå tillbaka är att undersöka och bejaka. När jag tolkar retrograder vill jag gärna titta på var och när planeten stannade upp för att, om det går, kunna se vad det var som fick den att stanna, vad som sammanföll med dess inbromsning, dess stationering. När planeten sedan backar, oavsett om det är under svåra aspekter på en snårig plats eller om det är i en intensiv längtan efter att förstå någonting, så finns det ingenting som säger att det automatiskt är dåligt.

Kanske, nej antagligen, nej helt absolut, så är den starkaste anledningen till att vi har svårt att se retrograder positivt det faktum att vi lever i en kultur som förhöjer, hyllar och avgudar när saker rör sig framåt. Vi har svårt för behov av att stanna upp, att krångla, att vilja gå tillbaka, räds för att älta och längtar efter att saker hela tiden ska bli bättre, bara bättre. Det här är inte en post om huruvida det är rimligt, rätt eller rätt farligt, utan en påminnelse om att allting som rör sig framåt inte nödvändigtvis är det bästa. Många har det svårt med Mars i retrograd nu, med all rätt för den har verkligen inte många aspekter på sin sida, men det kan vara bra att komma ihåg att en retrograd också är universums sätt att påminna oss om att allting inte alltid rör sig framåt.

Det är mänskligt att backa. Och inte minst. Det som ser ut som att det går bakåt, är inte sällan en fråga om perspektiv. Som sagt. Det är inte så enkelt att planeten bestämmer sig för att gå bakåt. Det är istället en fråga om att vi kommer ikapp medan planeten följer sin bana och vi följer vår, för att sedan komma tillbaka i de vanliga hjulspåren igen. Retrograder är därför en chans att se något nytt, att byta perspektiv, att stanna upp och låta saker vara i osynk ett tag. För även om det kan kännas obekvämt så är det en möjlighet att lära sig lite mer om livet, världen och sig själv. Så bli inte automatiskt rädda för en retrograd i er chart. Att vara i otakt är också en form av takt. Bara en vi är mindre vana vid.